Isvakshoppning

Standard

När vi var små, och det var vinter, gick vi ner till den stora sjön. Vi kan kalla sjön för havet för att ni ska få ett barns perspektiv på storleken. Vi kan inte ha varit gamla, men det här hände sig vid den tiden man som barn inte kunde göra sig illa eller bli bortrövad av män i mörka glasögon och keps. Vi kom och gick som vi ville och ibland var vi borta i dygn i sträck. Här överdriver jag för att ni ska få ett barns pers…ja, ni fattar.

Det fanns en ö, stor som Gotland, mitt i havet. Och med Gotland..osv. Till ön fick man gå över isen för att ta sig. Vid enstaka tillfällen hände det att man fick hoppa för att inte kliva i något blött. Det var läskigt. Havet var stort och vilt.

Som tonåringar återberättade vi alla vådliga äventyr för våra föräldrar. De om hur vi hängde knäveck i brovalv över skrikande vatten, grävde tunnlar i sandbanken med den glupska tungan och byggde kojor intill den viskande tågrälsen.

Det var först häromdagen som jag insåg att barnets överdrift levde kvar i mammans minne. Vi hade visst glömt bort att berätta sanningen. Såklart att vi inte gjorde något farligt. Vi var ju bara barn med otroliga inlevelseförmågor.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s