Den inbillade sjuke

Standard

Jodå, hårlöss finns. Det finns till och med hårlössens dag (eller var det hårlössens utrotningsdag?). Informationen hann knappt fladdra in i mina öron förrän fingrarna formades som en klo och styrde kosan mot min kliande kalufs. Lössen hade redan anlagt en flerfilig motorväg i min mittbena. Långtradare åkte skytteltrafik för att transportera alla ägg till BB där de skulle kläckas för att sedan ta över det blonda rufset längst upp på min kropp som de kallar sitt universum.

Men klon som rev i hårbottnen fick strax ett nytt uppdrag – gnida tinningarna. Man blir nämligen trög av för lite kolhydrater läste jag minuterna senare i tidningen. Plötsligt kände jag mig väldigt glömsk. Hjärnan slutade att fungera och jag kunde inte dra mig till minnes när den fungerat senast. Jag har ju inte gjort annat i höst än undvika kolhydrater. Aj, aj, aj. Måste reparera skadan. Pizza till lunch och nuggets och pommes frites till middag.

Men det var då värst vad magen blev sur. Håll för näsa nu, men fisarna var rena träskmarken. Och raparna skulle imponera på vilket tonårsgrabbgäng som helst.

 

Det är inte så lätt att vara inbillad sjuk när man blir sjukare av det, än man var innan.

Annonser

2 reaktioner på ”Den inbillade sjuke

  1. Jag tyckte mig få en viss aha-upplevelse av det där med trög i skallen. Inte för att jag på nåt sätt är renlärig, långt ifrån, men jag har börjat glömma onödigt mycket. Och tänkandet har inte någon större hastighet.

    Mm. En stor påse med saltlakrits kan kanske både sätta fart i vindlingarna och muta mig till att använda dem?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s