Monologen

Standard

Nu har jag pratat högt för mig själv i en hel timme. De första trevande meningarna kändes grymt jobbiga, men sen kom jag i gång och började till och med göra pedagogiska rörelser med armarna. Passade även på att plocka fram fingerpistolen vid ett tillfälle. Paow. Paow.

Ska hålla ett litet anförande i morgon, om SEO (sökmotoroptimering), för en bunt glada informatörer. Jag kissar nästan på mig. Vem är jag som tror att jag är? Och informatörer och kommunikation! Kommer det att göra anteckningar på det jag säger, det som står på tavlan, mitt kroppsspråk, eller tonen på min röst?

Bäst blir nog om jag läser innantill med monoton stämma. Jag har inga problem att hitta förebilder till den presentationstekniken. Jag har ändå läst på universitet.

Annonser

4 reaktioner på ”Monologen

  1. du får öva lite på den nasala tonen också. Så vitt jag minns har du nästan inte någon nasalitet alls att erbjuda. Klarar du inte det kanske du kan anlägga lite upplandsrasp. Du vet… den där anspänningen i halsen som ger en känsla av att det sitter en mungiga i stämbanden.

    • Det gick åt skogen. Jag glömde fullständigt bort att kontrollera mina kommunikationsvägar. Armarna viftade som väderkvarnar. Rösten bjöd på en bredd mellan låg och mullrig till hög och ljus. Fusklappen fladdrade iväg så jag fick improvisera. Jag tror till och med att jag skämtade på ett ställe.

      Usch. Bättre lycka nästa gång. Universitetsstel var målet. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s