Helgkonstigheter

Standard

I helgen har det varit mycket konstigt på gång. Med mig. Under hela lördagen sa jag inte ett ljud. Om man inte räknar grymtandet i skidspåret dvs… Jag pratade inte med någon. Hängde ni med? Inte ett ord! Ni som ramlade omkull, ni slog väl er inte? Ber om ursäkt i så fall. Det var inte meningen att chocka! Och det sjukaste var att jag inte kom på det förrän jag skulle sova. Då hade det gått 24 timmar sedan jag använde rösten senast. Sa några trevade saker till mig själv bara för att testa att rösten fanns kvar. Det gjorde den. Puh. Kan vara bra att ha en röst på måndag igen.

Och jag inser (lite förfärad) att i min värld är chatt samma sak som att prata. För jag pratade hela dagen, men lät aldrig munnen ljuda det jag ville säga. Jag hade umgåtts. Inte isolerat mig och förvarat min kropp under täcket hela dagen.

Så till nummer två i konstigheterna…jag hade ingen aptit. Petade i lax och rotsaksgratäng, men kände mest för att spotta ut maten. Styrde runt några tortilla chips, men mest för att jag betalat dyra pengar för dem. Och sög på några rostade mackor för att de passade så bra med en stor kopp te. Men klockan 19.00 på söndagkvällen kom aptiten tillbaka. Med besked. Och hungern visste precis vad den ville ha. Ilade iväg på affären och kom tillbaka med entrecote och bea. Kan inte minnas när jag stekte rött kött senast. Slet köttstycket mellan tänderna som en utsvulten varg.

Och jag inser (lite imponerat) att kroppen är rätt bra på att berätta vad den behöver. Jag behöver bara koncentrera mig på att lyssna lite bättre. Det ska vara rött på första advent.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s