Svag styrka

Standard

Vännerna försvinner ut i snöyran och jag är steget bakom. Tror jag. Men det tar tvärstopp. Han som jag inte kände men som också väntade ställde sig i vägen. Och la båda sina armar på mina. Trots att dörrarna stängts framför mig så känner jag hur det isar till längs ryggraden. Han tar ett steg fram så att jag hamnar med ryggen mot den trånga hallens ena vägg.

Jag gör ett halvhjärtat försök att gå till vänster. Han parerar snabbt och försöker fånga mig med blicken. Jag möter den inte för jag har redan sett vad han tänker och hur hans överlägsna styrka får honom att känna.

Nu reser sig håret på armarna. Och tankarna rusar.

Jag gör ytterligare ett halvhjärtat försök. Törs inte använda all min styrka utifall det inte skulle räcka. Vill inte bekräfta det jag redan vet. Att i en sjuk mans våld har jag inget att sätta emot.

Ett steg till vänster och han släpper motvilligt greppet.

Men greppet om min rädsla behåller han (än).

 

Annonser

8 reaktioner på ”Svag styrka

  1. Det är först efteråt som man inser hur maktlös man är i vissa sammanhang. Det var över på ett ögonblick. En händelse som alla andra missade. Utom två personer.

    Ps. Vi måste vara rädda om varandra.

  2. byns enda Blondin

    Helt spontant åker min högra arm upp i luften med knuten näve, framåt marsch……
    sätter mig ner igen och tänker, tänker tillbaka och minns…. ja va f-n, klart jag bryr mig. Så här får det inte vara!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s