Rena rama zooet

Standard

Jag har rätt bra fininställning på ”första intrycket”. Den är andra mätningen som felar. För det är då jag börjar tänka. Inte kan jag väl mina impulsiva, förutfattade och omedelbara slutsatser om honom/henne vara rätt? Jag menar, ingen annan verkar ju reagera. Så då tänker jag att jag har fel. Och sneglar mig omkring för att se vad de andra verkar tycka.

Och så står jag där och ryggdunkar i samma takt som alla andra.

Tills jag ser mig själv i spegeln och får kräkimpulser. Lismande, oäkta personer är det vidrigaste jag vet. Min spegelbild ser ut som en enda stor gul finne.

Tvärnit.

Börjar lyssna inåt. Lära känna mitt kloka. Då tycker lismande, oäkta personer att jag ser ut som en enda stor gul finne.

Men det kan jag stå ut med.

Och ungefär samtidigt som jag (äntligen) börjar ana konturerna av mig själv i reflektionen igen så ser jag även andras konturer. (här är jag inte helt säker på att jag vill trycka ”gilla” dock)

En ser ut som en pungråtta. En mycket förvånad pungråtta. Ansiktsuttrycket avslöjar nämligen att pungråttan inte visste att pungråttan var en pungråtta. Men instinkterna är starka och djuret stelnar till och ”dör” när ett oväntat motstånd dyker upp.

Och kameleonten, som trots granna färger smälter in i bakgrunden och försvinner helt.

Eller silhuetten av siamesen, den lömska kattrackarn som gnider sin kropp mot den som erbjuder godsaker för minsta möjliga motstånd.

It´s a djungle out there!

Annonser

En reaktion på ”Rena rama zooet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s