Inte så värst snygg

Standard

Jag föddes med låg status. Vet inte på vilket sätt, eller hur det kom sig, men vår familj befann sig strax utanför den inre kretsen. Byagemeskapen nådde inte ända fram till vår ytterdörr. Och det tasslades förmodligen bakom en och annan rygg.

Jag och mina systrar var otroligt söta som barn. Och väldigt väluppfostrade. Inget bråk i skolan, sommarjobbade med stort flit och gav våra vänner generöst med uppmärksamhet. Men ändå. Ändå hade vi lågt anseende. Ingen av oss hittade röda hjärtan i skolbänken, kärleksbrev instoppade i skorna eller kom på tal när det skulle väljas lucia.

Och där någonstans grundlades en extrem osäkerhet när det gäller varför man blir omtyckt. Det räckte uppenbarligen inte med att bara vara Jag. Men jag var ett listigt barn, och snart nog hade jag hittat andra sätt att fånga uppmärksamhet och uppskattning på. Jag bad till Gud om humor, och fick det. Och jag lärde mig allt som går att veta om att flirta. Allt! Ett barn som hamnat utanför har en otrolig motivation och inlärningskapacitet. Jag lärde mig allt…

…utan att veta om det!

Mitt flirtade sitter i ryggraden. Det är först som ”nykter” vuxen som jag kan se vad det är jag gör. Det är först nu jag förstår att mina val av ämnen, mina händers rörelsemönster, hur jag flyttar blicken och i vilken ordning jag etablerar hudkontakt är geniala mönster på hur man förför någon. Och min kunskap skrämmer mig. Jag vet aldrig om någon gillar mig för att jag ”lurat” dem att gilla mig, eller för att det är vad de verkligen känner för mig. Det här beteendemönstret har ett eget liv. Ett 35-årigt liv.

Hur gör jag nu?

Ska jag be till Gud om att min kunskap ska raderas?

Annonser

3 reaktioner på ”Inte så värst snygg

  1. Gudas vad jag känner igen mig, tyvärr… Jag vet inte hur många gånger mitt beteende har missuppfattats och tagits som att jag har flirtat. När jag jobbade som servitris var det alltid några karlar som trodde jag var intresserad och som försökte byta nummer, jag som bara hade varit trevlig, skrattat och munhuggits för att sälja mer cognac eller vad det nu var.
    Har fått höra att jag låter pilsk på rösten, att jag ser upphetsad ut på blicken, att jag ler på ett mystiskt och lockande sätt, men jag vet inte själv att jag har gjort det, än mindre har jag varit/gjort något av dessa mot dem som sa det! Men, det var ett tag sedan nu, åldern och livssituationen har ändrat på mig och omgivningen. Jag har inte den effekten längre, sänder inte ut några signaler och det är skönt att det är över…. Men det var ett mäktigt vapen på den gamla goda tiden, även om jag missbrukade det en del…

  2. 40krisen

    Jag tror receptet heter själviakttagelse. Inte självfördömande. Jag tror på att bli mer jag-orienterad och mindre fokuserad på vilka reaktioner man skapar. Jag har samma skada. För mig ligger den dagliga träningen i att ”det spelar ingen roll” vilka reaktioner jag orsakar. För visst är det väl så att när man bara har flirten blir man sjukt intresserad av hur man uppfattas. Man blir annan-orienterad istället för jag-orienterad. Så… för varje gång jag uttalar eller tänker – ”undra hur han/hon” måste jag stoppa mig. Om någon missförstår mig är det deras business att säga till. Inte min att kontrollera hur jag uppfattas vareviga gång. Sen tror jag… tyvärr… att receptet säger celibat – ett tag. Ge sig själv en ärlig chans att lägga ner allt flirtande. Stänga ner sexet alltså… kolla vad som händer…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s