Tour de ski

Standard

Dagens segrare, som undrar hur andra segrare lyckas tvinga upp sitt stelfrusna ansikte i ett leende. Den där minen är fastfrusen och har inte tinat upp än.

Klev rätt över från morgonrocken till understället. Tävlingsdag. Tour de ski. 15 km klassisk stil.

Sprang rakt in i ledartröjan redan vid vallningen. Han var schyst nog att hjälpa konkurrenten med skidorna. Mörkblått med lite ljusare blått på toppen. Även som skidlöpare gäller det att hålla stilen.

Ledartröjan hade redan åkt sina 30 km i (förmodligen) rasande tempo, men erbjöd sig att hålla mig sällskap. Han behövde ändå varva ner. Så jag drog upp farten i ”hurtigt friskt”. Han följde dessvärre med ut ur första varvningen ur stadion. Och andra. När han inte svängde av mot start igen när vi passerat 5 km strecket började det onekligen bli jobbigt. Mitt ”hurtigt friska” tempo var på väg att gå över i ”nära döden”.

Men puh. Tillslut vek han av. Han blev tydligen för kall i min fart. Jag fantiserade om att stoppa upp staven i…

Då lyfte jag blicken och fick syn på en annan hare. En dam såg det ut att vara. Den kärringen knäcker jag lätt, tänkte jag. Mitt självförtroende behövde onekligen repareras. Men jävla kärring till att åka snabbt. I min iver att hinna ikapp trasslade jag in min i staven och föll – i en uppförsbacke. Snabb titt bakåt i spåret. Nej, ingen såg. Puh.

Gled lyckligtvis om henne när hon stannade för att dricka vatten och tog snabbt sats och sprang uppför nästa backe för att få ett ointagligt försprång. Det räckte hela vägen in i mål.

Yes, jag vann!

 

Annonser

4 reaktioner på ”Tour de ski

  1. mariaprytz

    Haha jag skrattar på mig. Ledartröjorna ska man aldrig ligga efter. Och inte efter kärringar heller. Jag uppskattar inte heller att höra ”ur spår” från en 85-årig gubbe med kulmage som kommer skidandes bakom mig. Eller värst av allt. Små barn som tar sig upp för backen utan att saxa. 🙂

  2. Och nu har jag bokat in nästa etapp. Motståndet den här gången är en tjej som ska Vasaloppsträna. Det kommer att bli min död. Hon kommer jag inte att kunna smita undan. Vi ska ju göra sällskap. Store tid! Men, men…jag kan spela ut triumfkortet. Att ”råka” bli bajsnödig. Innan jag fått av mig skidor och alla lager kläder så har hon hunnit glömma bort min existens och åkt vidare. Moahaha!

  3. Nio mil på skidor? Skulle inte tro det. En bra dag kommer jag 1/5 av sträckan. Har en gång åkt sista tredjedelen av loppet. Och kanske, kanske skulle jag klara halva. Men törs jag verkligen chansa på att jag överlever hela? Min dotter är inte tillräckligt gammal för att klara sig utan sin mor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s