Medelmåtta

Standard

Sögs i förmiddags in i lurarna och en diskussion på P3 om reportrarna på Vecko Revyn  som klädde av sig för att visa vad som var normalt. En åsikt var att det fick tvärtomeffekt. De (unga) kvinnor som behövde en mer realistisk bild över hur en vanlig tjej ser ut, blev istället taggade att inte se så vanliga ut. Tesen var att onormala kvinnor som lever på sitt utseende är roligare att ha som förebild.

Och ärlig, så tänkte jag också. Jag är bra mycket hellre onormal med fasta lår, än normal och har sladdriga. Ja, jag vet…min mentala mognad stannade vid en tonårings när det kommer till kroppar.

Sen vandrade mina tankar iväg till lönesamtal och hur man gärna plockar fram statistik från medellönen som argument. Men ska jag jämföras med medel? Är jag verkligen medelmåtta?

Eller betyg. Inte delar man ut guldstjärnor till de som knappt kravlar sig över medelbetyget.

Nej, mina ambitioner är att sticka ut (upp?) från det normala. Och jag vågar påstå att de flesta andra också har innerliga önskningar om att vara unika. Att vara beige är ingen komplimang. Eller att vara en kopia av sin förälder.

Så, kära Vecko Revyn, nästa reportage kanske kan lyfta fram det som skiljer oss åt. Och istället lägga krut på att övertyga oss om att alla onormala och unika sorter får plats.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s