En arg dotter är det bästa jag vet

Standard

Gnissel och gnäll står jag bara inte ut med. Det får mig att vilja raka av mig skinnet med en osthyvel och hälla kokande olja i öronen. Men höjda röster älskar jag. Och särskilt min dotters ilska. Hon säger så härliga saker när hon är så förbannad på mig att hon hoppar upp och ner. I går fick jag en lång föreläsning om mina bristande förmågor att tillfredsställa min dotters behov. Och så fick jag höra hur hårt man kan smälla igen en dörr. Jag hade nämligen nekat henne den där ”ramla-ut-sängen” leken som hon är så förtjust i.

Den går ut på att jag, på ett trovärdigt sätt, ska vara nära att ramla ur sängen. Hon ska då kasta ett rep till mig, vanligtvis knytbandet till min morgonrock, som jag kan greppa tag i och räddas från att dödsstörta. Vi har lekt den här leken så länge jag kan minnas och hon tröttnar aldrig. Näst bäst är att jag klämmer fast henne hårt mellan mina ben och så ska hon försöka ta sig loss. Den leken gillar jag också för då kan jag lura till mig ett par nästan-kramar.

Och det bästa med en galet arg dotter är att hela ilskan blåser iväg i ett flyktigt moln efter bara några minuter. Då finns inte ett spår av irritation kvar, bara en massa kramar. Och kanske lite skönt prat om varför man blir så arg ibland.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s