Utan lunchsällskap i sju dagar försmäktar…

Standard

Jaha, utan lunchlåda idag igen. Och lika öde på sällskapsfronten. Ingen som står och trampar i dörröppningen till kontoret och skickar långa men-skynda-dig-då-blickar över skärmkanten. Ingen telefon som piper till och berättar för mig i vilken riktning jag ska gå. Ingen som kokar havregrynsgröt på köksspisen.

Kollegorna har helt andra lunchrutiner. Antingen har de försvunnit för länge sedan innan jag fått på mig jackan, eller så är det några hundar som ylar av pinknödighet. De som finns på en telefons avstånd har garanterat egna rutiner och alldeles egna tröskeltrampare som har bråttom att komma iväg. Och någon som väntar på mig där hemma har jag ju inte.

Så jag tänkte idag, när jag satt där med min torftiga, men hutlöst dyra sallad som enda sällskap, att det var då en himla tur att jag inte kommit mig för att gräva ner mig under en sten på grund av bristen på lunchdejter. För då hade det blivit ett fasligt grävande, sju dagar i veckan.

Annonser

En reaktion på ”Utan lunchsällskap i sju dagar försmäktar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s