She-man, kan det vara nåt eller?

Standard

Jag brukar säga att det tar ett år innan man lärt känna människorna i ett nytt sammanhang. Alltså, ett år måste passera innan man delar grillglöd grannarna. Eller innan kollegor bjuder hem på middag. Och det jag tänker på just nu, exakt tolv månader innan man blir ett välbekant ansikte på gymmet.

Idag delade jag golvyta med en guldmedaljör från SM. Han hakade fast en Nissan Micra på varje sida av stången och böjde benen till stången hotade med att knäckas. Själv värmde jag upp med mina 60 kg. Då var han tvungen att avbryta det han höll på med.

– Du, du har inte funderat på att börja tävla?

Det hade jag såklart inte. Jag vill hålla mig på rätt sida av Östersjön. En ”she-man” med armar grova som timmerstockar och hår på överläppen är inte riktigt min målbild.

Då tittade han på mig uppifrån och ner.

– Vad väger du? 62 kg.

Och nu fick han mitt fulla fokus. Grymt bra gissat.

– 63

– Du har förutsättningarna. Det är bra gjort att lyfta 60 kg torr vikt.

Jag tror han sa torr. Det gick inte att höra för tävlingsmänniskorna i min hjärna satte igång ett fyrverkeri av hurrarop och fanfarer. Sjukt nöjd blev jag!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s