Surt på jobbet

Standard

Jag minns en arbetsplats där stämningen låg som en sur stinkande disktrasa mitt på fikabordet. Vi rynkade alla på näsan åt den, men ingen sa något om att den låg där. Själv tänkte jag att den gick bra att ignorera. Faktum är att jag kände mig rätt duktig för att jag var stark nog att inte göra stor sak av det. Man ska inte ge det ruttna uppmärksamhet, det hade jag ju lärt mig.

Men så hände det, att jag upptäckte att jag hade börjat vänja mig vid stanken. Jag trodde att det var så det skulle lukta. Jag kanske till och med tänkte att jag inte förtjänade en miljö där människor inte vände sig undan i avsky när de kom in till fikarummet.

Och helt plötsligt blev det beslutsamma något ledset istället. Något som väckte min handlingskraft att ta mig därifrån. För det finns miljöer där man tar djupa andetag för att skrattet runt borden ska fylla lungorna. Det finns kollegor som säger saker som gör att det blir vårvarmt i magen. Det finns till och med kramar som doftar sol och ny slaget hö.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s