60 är inte nära 100, tyvärr.

Standard

Bokstöd?

Herregud vad jag längtar efter att få svettas. En vecka med Trassel hemma hos mig betyder bristfällig träning, men så fort jag vinkat av henne på bussen så kastar jag träningsväskan över axeln och småspringer bort till den stinkande och skräniga lokal som är mitt gym.

Musiken är öronbedövande dålig och knarklangarlinnen på var och varannan köttbulle i lokalen. Jag är definitivt den enda med mens och nagellack. Bröst har faktiskt rätt många.

Idag stod jag stilla. Armhävningarna kvar på 60 st. Har aldrig känts så långt bort till 100 som i kväll. Jag kanske hade kunnat pressa ur mig 5 till, eller 10 om någon snygg kille sneglat åt mitt håll. Men aldrig i helvete så många att det blev hundra. Så det var lika bra att ge upp. Och i övrigt så hände inget heller. Samma vikter rakt igenom. Nej, nu ljög jag. Till och med lättare vikter än jag brukar i benböjen. Tvärstopp!

Vad gör man nu då?

 

Annonser

En reaktion på ”60 är inte nära 100, tyvärr.

  1. Äh, man väntar till mensen gått över och östrogenerna är lite mer balanserade med testosteronet och blir förvånad över hur mycket mer man orkar plötsligt, till och med när det inte är någon som ser på…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s