60 är inte nära 100, tyvärr.

Bokstöd?

Herregud vad jag längtar efter att få svettas. En vecka med Trassel hemma hos mig betyder bristfällig träning, men så fort jag vinkat av henne på bussen så kastar jag träningsväskan över axeln och småspringer bort till den stinkande och skräniga lokal som är mitt gym.

Musiken är öronbedövande dålig och knarklangarlinnen på var och varannan köttbulle i lokalen. Jag är definitivt den enda med mens och nagellack. Bröst har faktiskt rätt många.

Idag stod jag stilla. Armhävningarna kvar på 60 st. Har aldrig känts så långt bort till 100 som i kväll. Jag kanske hade kunnat pressa ur mig 5 till, eller 10 om någon snygg kille sneglat åt mitt håll. Men aldrig i helvete så många att det blev hundra. Så det var lika bra att ge upp. Och i övrigt så hände inget heller. Samma vikter rakt igenom. Nej, nu ljög jag. Till och med lättare vikter än jag brukar i benböjen. Tvärstopp!

Vad gör man nu då?