Baksmälla

Standard

Nyår var senaste gången jag fuktade strupen med dryck som kostar mer än man egentligen vill tänka på. På tungt vitt porslin ligger omsorgsfullt tillagad fisk och balanserar på en bädd av grönsaker utvalda med största precision. Potatismos av bomull och sås som smälter i munnen.

Till det två glas vin som tippar omkull skärpan.

Och sen ett högt glas med klingande is och hallonröd sötma.

Huvudet åker ytterligare på sned. Plånboken hickar till.

Kylan letar sig in i lokalerna och hindrar människor från att mötas. Jag hade andra förväntningar. Längtade efter värmen från klingande skratt och kramar som nyper tag i hjärtat. Så jag sitter uppflugen på en barstol och tittar mig förvånat runt omkring. Var är kärleken?

Vaknar med baksmälla. Inte av den sorten som gör att man kramar kudden av smärta, utan den när man kramar kudden av sorg.

Det finns ingenting där ute. Det spelar ingen roll hur mycket jag letar. Det har ingen betydelse hur många gånger jag öppnar ansikten och visar att jag är beredd att mötas. Det är tomt utanför det som ramar in den jag är.

Det jag behöver måste finnas inom mig. Det jag tittar efter borde vara det som jag redan äger och har.

Annonser

4 reaktioner på ”Baksmälla

  1. mariaprytz

    Men nu hänger jag inte med. Tyckte du skrev bara för ett tag sen att du var kär? Hur som helst, på krogen finns inte så mycket kärlek.

  2. Det finns en klokhet i det här som är långt mycket större än att ”vara kär” – också om man är förälskad måste grunden till kärleken finnas djupt inom självet. Ingen annan kan någonsin vara allt det man längtar efter – det enda man kan få är svaret på det man själv har.

  3. @bjarne: Tack.

    @maria: Jag är fortfarande kär, men väljer ändå att inte gå den vägen. Det är så mycket annat som ska falla på plats också. Och det hänger ihop med vad quickroot skriver…också när man är förälskad måste djupet finnas inom självet. Jag kan inte laga någon annans sår. Jag kan knappt läka mina egna.

    @quickroot: Det är en tung börda att bära hela ansvaret för sina egna behov själv. Ibland känns det som jag håller på att krokna. Kanske är det därför jag tränar som en galning nu…lägger all kraft på att bygga muskler.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s