Social ensamvarg

Standard

När det kommer till kritan så jobbar jag bäst själv. Jag älskar att stå mitt i flocken av en massa spännande människor, men när arbetsuppgifter ska fördelas så tar jag gärna mina och kryper in i mitt bo. Det blir bäst så. Jag är bäst då.

Samma gäller träning. Jag vill inte ha någon som rubbar min koncentration. Jag vill prestera så pass bra som jag kan. Tävla. Fokus. Effektivt.

Och det är inte ofta jag behöver drivmedel för att min motor ska jobba på. Jag är väldigt billig i drift.

Men sen. När tanken är tom. Då måste den ju fyllas på. Såklart.

Och idag var det helt plötsligt tomt i tanken. Jag saknade någon som stod intill och skrek ”kom igen, en till klarar du. Braaa käääämpat!” i mina öron när jag kånkade runt på mig själv och lite till på mina axlar. Jag vet att jag är grymt stark. Och jag vet att jag sliter upp 30 kg mer från golvet än när jag började i höstas. Men ändå. Ibland vill man att någon ska hjälpa till att fylla på. Bekräfta det man vet.

Samma på jobbet. Jag vet att jag är bra på det jag pysslar med. Det har jag alltid varit. Jag har talang för att jobba helt enkelt. Det vet jag, trots att avundsjuka, tävlingsinstinkt, missunnsamhet eller vad det kan vara, sprider rykten. Men ändå. Ibland vill man bara höra det där. Höra någon annan säga att man är fantastisk. Bekräfta det man vet.

Men tillsvidare är det väl bara att yla på för sig själv misstänker jag. Och när jag ylat klart kan jag väl kasta ett öga till på träningsresultaten och statistik från jobbet. Braaa kääämpat Jessica!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s