Det som är alldeles för ansträngande att göra en permanent lösning av, hittar jag gärna smarta genvägar för – så kallande permanenta provisorium. Höger framdörr har haft en långsiktigt dålig lösning i flera dagar nu (ok, även kortsiktigt dålig lösning om jag ska vara helt ärlig). Dörren kan inte öppnas fullt ut eftersom en tjock isklump har satt sig vid gångjärnet.
Varje gång Trassel kommer i närheten av dörren måste jag skrika till. Så att hon inte rycker upp dörren. Hon måste smita in på passagerarsidan med indragen magen och huvudet i onaturlig vinkel. Det låter ur henne när hon kommit på plats. Lite som svordomar – fast för barn. Väldigt mycket suckar och stön. Men, ååååh!
Att mina permanenta provisorium inte håller i längden fattar till och med jag tillslut. Så bepansrad med en kökskniv, trasig isskrapa och aggressiv fot lyckades jag vålda bort så pass mycket is att dörren går att öppna.
Och som ett kvitto på att lathet straffar sig själv, så har jag numera en missprydande lackskada på dörren.
Personlighet. Personlig. Het. 
En plastpåse (eller gummiblåsa) med kokhett vatten mot isen brukar göra den mer medgörlig.
Var det då du bröt sönder kniven?