Morsa med tur (i oturen)

Standard

Jag har närt en orm vid min barm. Nej, inte så illa. Men jag har skapat ett argumentationssnille. Jag vet inte vad jag ska säga när hon staplar upp alla anledningar till varför hon ska få bestämma mer.

Jag vill säga ”ja” till allt hon ber om. För det låter logiskt. Rättvist. Men jag biter ihop och berättar för henne att livet är orättvist. Faktiskt.

Då stampar hon iväg till sitt rum och vägrar.

– Klä på dig och borsta tänderna!

Hon vägrar.

– Jag tänker inte ändra mig. Nu klär du på dig!

Hon vägrar.

Shit, tänker jag. Vad gör jag nu? Hotar med indragen veckopeng? Lovar guld och gröna skogar om hon gör som jag säger? Med våld klä på en sprattlande sjuåring? Nej, jag kan inte sätta mig i den sitsen. Suck.

– Nu är det sista gången du hör en snäll röst. Nästa gång kommer jag att vara arg.

Och ut ur rummet småskuttar plötsligt en solstråle, slänger sig i min famn och ber mig hjälpa henne välja kläder så att hon matchar det jag har på mig. Nu är vi bästisar igen. Ovädret blåste förbi.

Puh, där hade jag tur.

 

Annonser

2 reaktioner på ”Morsa med tur (i oturen)

  1. Pust, ja de kan vara svettiga de där situationerna!! Och ibland hör man sig själv säga (hota med) saker som man inte riktigt vet hur man ska kunna ro i land… Du hade tur där! 🙂

  2. Hon brukar fråga mig, mitt i en vild diskussion, varför jag är så tyst. Och oss emellan, det är antingen för att jag biter mig i tungan, eller för att jag faktiskt inte ser någon väg ut ur bråket. Märkligt nog brukar hon då själv komma med lösningar när mamman gått i baklås.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s