Människokattungen med söttrasslig päls

Standard

Hon kryper upp i mitt knä, formar kroppen till en boll och borrar ner sig som en lite kattunge. Det söttrassliga håret rinner ut över mitt ena knä. Min stora lilla tjej. De långa benparet sticker fram ur en lila balettklänning och tårna har inte hunnit sluta dansa än. Min hand över hennes huvud får henne att börja spinna.

-Kan jag få kalla dig för Trassel? frågar jag medan jag fingrar på en tovig slinga.

Varfördå?

– Jamen…för att det är sött.

– Mitt namn är redan sött.

Jaha, så var det bestämt. Inget utrymmer för förhandlingar. Snopet morsan.

– Jag hette så redan när jag föddes, eller hur mamma!?

Och så tigger hon till sig beskrivningar om exakt hur söt hon var när hon var liten. Och jag har inga problem att beskriva nollåringens bjällerklangsskratt, ettåringens busiga ögon, tvååringens långa ordflätor, treåringens sång- och dansuppträdande eller fyraåringens vackra leende. Allt det där finns fortfarande i människokattungen som ligger i min famn och som jag älskar smärtsamt mycket.

 

Annonser

5 reaktioner på ”Människokattungen med söttrasslig päls

  1. Mikael Marin

    Du får inte kalla henne Trassel ju.. det blir ju bara en massa trassel då.. det kan ju tolkas som nåt mindre bra.. hmm.. Mamma tycker du att jag är en massa trassel bara?
    Näää! Du får hitta nåt annat namn! Basta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s