My little pony-train

Standard

Tåg. Mm, tåg. Jag älskar att susa fram inuti stålhästens kropp och lyssna till hovarnas rytmiska avtryck på rälsen. Kroppen vaggar mig sömnig och mjuk. Med jämna mellanrum gnäggar hon till. För att visa vem som bestämmer antar jag. Här kommer jag, pass på!

Det är barndomsminnen över tåg. Kanske inte ungdomliga x2000, utan de lite äldre tågen. De som luktade något som jag inte kan beskriva. Mat, textil och tjära kanske? Vi lekte ofta intill rälsen som barn. Balanserade fram på spårvägarna intill den gamla, vackra järnvägsstationen. Räknade godsvagnar och lade pengar på rälsen för att se vad som hände. Tjuvrökte bakom magasinen och klättrade under bron några kilometer bort.

Att åka buss ger mig ångest, för jag vet aldrig var jag ska gå om jag blir åksjuk. Eller om passageraren intill blir det.

Flyga ger mig stresspåslag. Det går liksom inte att kliva av om man kommit fel. Helt plötsligt kan man vara på andra sidan jorden utan resväska, men med en mage full av oro.

Springa är ok. Men inte 45 mil. Det finns säkert någon dåre som gör det också.

Så kvar blir trygga, lugna tåget. Min gamla pålitliga märr som vet vad som förväntas av henne. Som galopperat fram längs samma väg i hundra år, eller mer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s