Vilse i pannkakan

Standard

Kartor är min grej. Har alltid varit. Jag älskar att dra med pekfingret längs vägnät och järnvägsspår. Låter kustlinjer och bergstoppar fastna i mitt huvud. Lägga rutmönstret på minnet.

Och jag älskar att utmana mig själv. Hitta kors och tvärs utan att fråga. Bara dyka upp vid dörren med ett stolt leende på läpparna.

I Stockholm drabbades jag dessvärre av ett stort nederlag. Fick först plocka fram kartan, men när inte ens det hjälpte så fick jag fråga mig fram. Avskyvärt och gräsligt generande!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s