Sjukstugan

Standard

Det första jag hörde i morse var den illavarslande meningen:

Mamma, det är vingligt när jag går.

Aj då. Både mammans handled och termometern bekräftar. Feber. Liten blir ännu mindre. Bäddar ner henne i soffan och avvaktar. Frukosten blir stående. Vattnet i glaset töms sakta.

Nu har hon dock piggat på sig så mycket att hon kan gå mig på nerverna. Gungar fram och tillbaka på stolen intill. Mamma. Mamma. Mamma.

Vad skönt att det är på väg åt rätt håll. Och tillfrisknar hon i den här takten så kommer jag förmodligen att ställa ut henne på balkongen redan vid lunch.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s