Sikta mot stjärnorna

Standard

Mamma, har vi någon fläkt?

Sjuåringen samlar ihop sina saker inför uppträdandet. Originalartisten har schlagervind i håret när hon sjunger, så det är klart att de små kopiorna också ska ha det. Det tycker inte jag. Det räcker gott och väl med en gul klänning.

Då ringer mamman till den andra blivande superstjärnan med andan i halsen. Ska din tjej ha peruk? Jaha. Nähä. Jasså, inte det. Då får jag lugna det upprörda barnet hemma hos mig. Det räcker gott och väl med en gul klänning.

Men det är något konstigt med hela uppträdandet. Min dotter visar inte prov på någon som helst nervositet. Jo, hon vet att det är hela skolan och en himla massa föräldrar som ska se. Och att de ska vara själva på scenen! Jaha. Men. Oj. Bäst att jag inte säger mer. Jag vill inte föra över min kokande nervositet på henne. När jag var i hennes späda ålder gnuggade jag väggarna i korridoren med min kropp. Nötte väl ut en tröja i veckan på det sättet. Skulle aldrig, aldrig, själv vågat stå på scenen inför hela skolan. Grabbarna i sexan var ju olidligt läskiga. Och tjejerna. Så coola.

Fast det som gjorde mig mest förvånad var att hon faktiskt var bra. Hon mimade sig med inlevelse igenom hela texten. Bra koreografi och hon gjorde hela scenen till sin. Totalt utan nerver.

Det var ljuvligt att se!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s