Kan själv!

Standard

Kan själv. Kan själv. Kan själv. Så sa jag när jag var liten, och blev förbannad när någon påstod att min mamma hade krystat fram mig. Jag kröp ut själv minsann. 

Det är inte så stor skillnad idag heller. Jag kan själv. Frågar aldrig om hjälp att byta däck på bilen. Ordnar inte barnvakt. Ber inte någon hålla stegen när jag ska klättra upp under taknocken för att montera ner ett stort tygstycke. Riskerar hellre mitt liv än ber om hjälp.

Och så fort någon frivilligt erbjuder sig att hjälpa mig lösa ett problem eller skruva fast ett handtag på en kastrull som håller på att falla i bitar, så tittar jag misstänksamt på dem. Försöker lista ut vad personen i fråga vill ha i gengäld.

Är det en man så är min första misstanke att de vill ligga. Är det en kvinna så skyndar jag mig tänka ut vilka fönsterputsningar, brunnsborrningar eller vinflaskor som skulle göra mig skuldfri igen.

Det är väldigt obehagligt när någon gör någonting för min skull.

Men å andra sidan. Jag rusar gärna fram med en ren blöja och våtservetter när någon ber mig. Rullar höbalar genom leriga åkrar och skjutsar SJs kunder ut på vischan när mörkret hunnit släcka strålkastarna på den sista ersättningsbussen. Och jag vill inget ha tillbaka. Viftar arg med handen när någon börjar prata pengar. Och skyndar mig åt ett annat håll innan tacksamhetsramsan tagit fart.

Annonser

8 reaktioner på ”Kan själv!

  1. Men hur ska vi som tycker om dig göra när vi liksom rinner över av att vilja att du tar emot att vi gärna finns där för dig? Ibland kan man ju känna sig lite avvisad när människor är rädda för att ta emot hjälp…
    Och.. hur blir det med all skuld du lämnar efter dig? Inte så att jag menar att du egentligen lämnar någon skuld, men dom du hjälper kan ju känna som du. Att man inte kan ta emot utan att det blir en skuld.
    Svåra saker det här. Bra att skriva om. Och prata om. Gillar det.

  2. Mikael Marin

    Ja mig får du aldrig hjälpa i alla fall. Jag vet nog vad du är ute efter! Du har då bara en sak i huvudet.

  3. Ja, hörrni. Jag inser det problematiska med detta tankesätt. Och att det är rätt grova förolämpningar av mina medmänniskor. Som om alla skulle var ute efter nåt. Som om alla skulle vara egoistiska svin….utom jag då så är ett under av osjälviskhet 🙂

    Så ja. Prata och skriva. Och bli lite modigare antar jag.

  4. mariaprytz

    Vill minnas att jag både passat din dotter och rivit tapeter och spacklat prinsessrum… Så du kan ta emot om du vill. Lite jobbigt kan det väl få vara men det är helt omöjligt att hänga med någon som aldrig någonsin vill ta emot, då blir det ju totalt obalans i energierna.

  5. Jag lärde mig något av la señora som jag bodde hos i Bogotá, Colombia. När jag gav henne pengar till mat eller what ever så sade hon (istället för ”nej tack”) ”Tack, jag ska inte neka dig den välsignelsen”. Det tycker jag är tänkvärt! För visst känns det bra att få ge, tjänster eller saker? Och har man svårt att ta emot något kan man tänka på det – Ok, jag tar emot det för att ”välsigna” (eller hur man nu vill se det) den personen.
    Hm, det här måste jag nog skriva ett blogginlägg om känner jag… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s