Välkommen hem ska du inte åka snart?

Standard

Innan dottern kommer hem igen beter jag mig som en förälskad tonåring. Har svårt att koncentrera mig, men väldigt lätt för att räkna minutrar. Och jag sätter på mig något som jag vet hon kommer att gilla. För när hon slänger sig om halsen och säger att jag är fin så känner jag mig vackrast i universum.

Och jag skyndar mig att trycka in näsan i hennes hårtrassel. Det doftar sand, brunsås och blöta vantar. Tar ett djupt andetag och njuter. Mitt underbara barn! Som jag längtat.

Hemma är det städat. Jag vill att det ska vara fint när hon kommer hem. Och jag bjuder på favoritmiddag och låter henne somna i min säng.

Men innan första kvällen är avverkad så har juvelen hunnit fått mig att skrika till av smärta, smälla i dörren av ilska och önskat att hon kunde åka tillbaka till sin pappa så att man fick lite lugn och ro.

Annonser

8 reaktioner på ”Välkommen hem ska du inte åka snart?

  1. Ja så kan det vara… fy vad det är mkt känslor och hit och dit som förälder! Har själv en minitonåring (på åtta år) här hemma, vi bråkar typ 258 gånger om dagen. Tur att de är så fina när de sover! 🙂

  2. dom där små raringarna brukar hyfsa till sig om man inte är fullt så trevlig mot dem… varför inte ta på dig morgonrock, låta bli att duscha se till att det finns disk och intorkade pizzarester i ugnen och sedan utropa att ”o vad skönt att du kommer så att det kan bli någon ordning här”

  3. Ja, det kanske är en väg att gå? Att sluta imponera på sitt barn.

    Men ååååh, det är så mysigt att vara hjälten. Bäst-mamman. Pajasen. Drottningen.

    Att vara en rutten sill är inte alls lika läckert. 😦

    Är det månne skillnad på varannan vecka och dygnet runt förälder? Vad säger Bloggfia? Försöker du imponera på din minitonåring?

  4. Varför skulle man behöva imponera på sina dygnetruntbarn? Hålla på att förställa sig för jämnan. Vad ger det för signaler, förebild? Ge dem mod att vara ärlig tror jag är viktigare. Förr eller senare rasar ju fasaden.

  5. Oj, nej – jag försöker inte imponera på honom, vet inte hur det skulle gå till. Det skulle vara om jag kunde hoppa värsta asalångt med skotern, typ… Visst försöker man göra det skoj för sitt barn ibland, alltså hitta på något roligt, men jag vet inte om det är samma sak som att imponera.

  6. Sticka en halsduk som räcker flera varv runt kroppen. Eller baka tårtor med actionhjältar på. Är det att imponera på sitt barn?

    Man gör väl det mesta för att väcka en positiv reaktion. Så är det skillnad på att väcka beundran och tacksamhet? Nyfikenhet eller förväntan?

    Jag har inget svar. Vet bara att jag blir bastuvarm i hjärtat när hon tittar på mig med full uppmärksamhet.

  7. Mammor är alltid en sorts hjältar. Och förebilder. Rollmodeller. Tror jag.
    Såklart imponerar du på henne. Du kan trolla fram mat och plåster och varma sängar. Du fixar så att solen går upp om morgnarna (nåja, du gjorde det i alla fall tills hon var fyra) och du kan köra bil. Wow!
    Om man ser det som kanske är en aning knepigt med att försöka imponera på någon man är älskad av… så tja, det är väl just det där att behöva ta till knep… behöva göra något extra, flörta, fixa… Som att det är svårt att ta emot den där kärleken. …som att det inte räcker med att bara älska tillbaka.
    Och såklart dela på disken.
    Puss på dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s