Det ultimata hotet

Standard

Vi bråkar om pengar, jag och dottern. Hon håller en lång utläggning om orättvisan i att jag får köpa det jag vill – när jag vill. Medan hon får leva med ständigt återkommande besvikelser över kvittrande fåglar, miniatyrdockor och glasstrutar som inte får följa med hem.

Och jag ljuger om jag säger att jag med lätthet tog mig ur den diskussionen. Hon hade väldigt fina argument. Det enda jag hade att komma med var ”därför att”.

-Kära mor, jag har nu uppfört mig på ett föredömligt sätt under en längre period och bör få smaka på förmånerna av ett gott uppförande. Skulle den ömma modern möjligen kunna tänka sig att avvara en slant så att jag kan köpa den där kvittrande fågeln som jag så länge önskat?

-Nej!

-Hur kommer det sig att du är så orättvis i fördelningen av familjens samlade tillgångar? 

-Därför att!

-Ja, det smärtar mig att säga detta, men minns du att jag vid ett svagt ögonblick lovade att skjutsa dig i den där bilen som jag tänkte äga som vuxen?

-Ja!

-Du kan glömma det. Den får du aldrig åka med. Så det så. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s