Batsuminnen och kroppsligt förfall

Standard

Det kan vara jag, det kan vara en val och det kan vara en julgris.

Jag har andel* i en alldeles fantastisk bastu där jag låter hettan från kaminen smeka min kind och den glittrande sjön förföra mig.  Och jag tar gärna med mig alla jag känner dit. Dels för att det är roligt med sällskap, dels för att alla borde bli både smekta och förförda lite nu och då.

Jag minns särskilt en gång när jag hade en hel regnbåge i bastun. Röda, vita, bruna och knallbruna. Och om vi ska diskutera färger så är chokladbrun definitivt den nyansen man ska välja. Helt plötsligt blir volangerna på kroppen sexigt. Vitt uttänjt skinn får lätt pigmentet rosa. Och grisskärt är inte läckert någon annanstans än på julbordet.

Ljuvligaste stycket i min färggranna parad var den lilla colombianskan. En älva. Späd och mild. Så attraktiv att vi glömde bort att andas när hon graciöst gled ner i vattnet. Intill henne ärade jag verkligen mitt arv. Jag såg ut som en bastant viking. Och jag kan villigt erkänna att jag var sugen på att slänga henne över axeln och bära med mig henne hem. Hon skulle kunna sväva omkring i mitt hem och vara änglalik hela dagarna.

Fast nej. Då skulle man bara bli medveten om sina egna brister (bristningar?).

Jag har en ny plan som skall verkställas inom kort. Första testomgången genomfördes alldeles nyss. X har nämligen anmält intresse att följa med till detta paradis. Så X fick svara på ett antal frågor med syftet att avslöja kroppsligt förfall. Hon kammade hem höga poäng i kategorin hängbröst, vilket direktkvalificerar henne för en omgång i bastun.  För kännedom så är tantröv och dränkt-katt-frisyr mitt förfall.

* Andel är inte sant. Inte på en fläck. Men det känns så för att ägarinnan är så galet generös med att låna ut den. Och hade jag en andel i en bastu så skulle det vara just en sån här andel.

Annonser

En raggningsreplik från 1800-talet

Standard

Kors i taket. Efter högmässan idag blev jag uppflirtad på läktaren. En kutryggad man hasade sig, med hjälp av rullatorn, fram till mig och levererade, av vad jag förstår måste ha varit (förra) århundradets bästa raggningsreplik.

Han sa:

-Vilken fin kjol du har. Har du vävt den själv?

Raggsocksragg

Standard

Jag har en liten flirt på gång. Eller, förresten, jag vet inte vad det är än. Vi har ju bara träffats en gång och då var han onykter och jag svettig. Det kanske man inte kan räkna. Män som faller för svettiga kvinnor är förmodligen väldigt desperata.

Hur som helst. Vi messar lite. Och jag fick en bild från slottet. Då skickade jag denna tillbaka. Ett raggsocksragg kan han väl inte motstå?!

 

Finbilden

Standard

Nästa steg i mitt testmarathon. Hur får man snabbast upp en bild från telefonen till bloggen?

Bäst att använda en riktigt anskrämlig sak så att den inte fastnar i några snygghetsfilter. Jorusåatt.