Gangstah style

Standard

Vi har förhandlat om fredagsfikat in my hood. Hamnade i bakhåll. Baka kladdkaka eller så ryker fingret, skrek kontorets bad azz.

Min tribe stod chanslösa.

Fo sho, fo sho, stammade jag tillbaka.

Annonser

Titt ut!

Standard

Säg hej till publiken!

Dagens hantverkare är så trevliga så, tänkte jag, när ventilationsteknikern ihärdigt försäkrade sig om att jag skulle få komma iväg på lunch. Fem i tolv stod han i dörren och blinkade vänligt mot mig. Som om jag redan gjort en hel dags insats redan innan lunch.

Ja, men det har du säkert rätt i, nickade jag till svar, och tog min lilla väska och gick.

När jag kom tillbaka hade jag fått ett nytt hål att andas genom. Eller spionera på kollegorna. Eller vinka till publiken.

Dagens skörd av spam

Standard

Alltså, de han ju ändå tänkt till. Ansträngt sig för att det inte ska se ut som ett spam. Men varför så konsekvent dålig stavning? För jag menar, i sak har de ju rätt 🙂

  • Tuochdwon! That’s a really cool way of putting it!
  • This forum needed sahnikg up and you’ve just done that. Great post!
  • Real brain power on dpislay. Thanks for that answer!
  • It’s spooky how clever some ppl are. Tanhks!
  • That’s way the bestest asnewr so far!

Saknar ord

Standard

Eller mest saknar jag ett ord. Ett som ersätter han/hon. Jag blir sjukt frustrerad att jag måste bestämma mig för om jag vill prata om, eller med, en man eller en kvinna. I de allra flesta fall som jag skriver en text SPELAR DET INGEN ROLL om mottagaren har snopp eller snippa.

Ja, det finns kreativa lösningar. Men det är som att gå över ån efter vatten. Varför ska man behöva krångla till det? Kan man inte bara bestämma att ”hen” ska användas istället?  Jag tror det skulle vara den enskilt bästa insatsen för jämställdheten. Och så enkelt. Tre små bokstäver.

”Språkrådet rekommenderar att man inte använder orden ”hen” och ”henom” eller andra varianter som ”hin” och ”hän”. De föreslår omformulering, och ibland fungerar pronomenet den. De tror inte på att introducera ett pronomen utan stöd i talspråket.”

Citat hämtat här.

En muta är på sin plats!

Standard

Ooo, kolla vad jag hittade. Ja, egentligen är det mutgodis som jag har i en liten ask på konferensbordet. Det kan vara barn som ska vara tysta. Säljare som behöver uppmuntras eller gäster som måste underhållas medan jag bara ska fixa ett par saker…det tar inte längre tid än fem minuter….max…eller kanske tio…orkar du vänta en halvtimme?

Nu är det jag som tydligen behöver mutas. Vet inte av vilken anledning, men jag kommer nog på nåt.

Toalettsnusk

Standard

Vi pratar toalettsnusk på fikarasten. Har handuppräckning om hur många som krånglar upp dörren med armbågen när de nyttjat en offentlig toalett. I princip alla. Skrämmer varandra med skrönor om kiss på jordnötterna på krogen. Och avstår mer än gärna från lösgodiset när vi konstaterat att små barn lägger kräk på de översta lagren.

Lite senare på eftermiddagen uppstår ett behov av att tömma blåsan. Kliver in i den lilla toaletter och hittar den sprutlackerad. Någon i min närhet är rackarns dålig i magen. Och samma person har synnerligen dåligt omdöme. Man städar upp efter sig. Så är det bara. Det är många som behöver göra toalettbesök innan måndag när städpatrullen anländer.

Jag tar den andra toaletten. Den som är lite fräschare. Och där jag inte riskerar att bli anklagad för toalettsnusk.

Ps. Pinsammast i toalettväg är att göra ljud ifrån sig när man sitter i öppna bås. Ljudisolerade rum lyder min bön. 

Min nya frisyr

Standard

Jag tog min nya frisyr och drog till Sundvall. Där hittade jag en soffa som man nog skulle kunna tillbringa en hel arbetsvecka i. Eller ett par timmar hånglandes med välrakad man. Fast då kanske man bör se till att kollegorna lämnat fikarummet först.

Annat var det förr. Minns kollegan på ICA-butiken uppe i Umeå där jag jobbade, hon väntade minsann inte tills vi hade gått. Nej, ner i soffan bara med pojkvännen som hade cyklat över halva stan för att få luncha med henne. Det kunde hända att hon hade sen lunch, och då stod han bakom henne i kassan och glodde dumt tills hon var klar. Chefen fick säga till. Många gånger.

Jo, och så hittade jag en skön kontorsstol. Men den är lite låg. Och skrivbordet lite väl högt. Har händerna ovanför huvudet när jag skriver detta. Ser lite grann ut som en HD-åkare med de tatuerade, håriga armarna på det förlängda hemmagjorda styret. Så fåfäng skulle jag aldrig bli att jag kapade blodflödet bara för att passa in i gänget….säger jag och vinglar vidare på mina höga klackar och i byxor så tighta att jag måste sprätta loss dem från kroppen på kvällen.