Allt är inte jäst som glimmar.

Standard

Förra sommaren fick jag för mig att det skulle se väldigt läckert ut med naglar i en galen färg. Och det är inte säkert att jag var helt ute och cyklade. Det självlysande gröna kanske passar utmärkt på tuggummidoftande tjejer med glittriga topar. Eller färgen kanske har exakt rätt nyans för en maskerad. Teenage Mutant Ninja Turtles?

Men på en lagom skötsam 36-årings naglar blir det inte särskilt bra.

Men köpt är köpt och måste förbrukas.

Det har jag lärt mig av min mor.

Minns hur hela familjen engagerades i brödbak när mor hittade ett jästpaket med kort bäst-före-datum. Det fick absolut inte förfaras. Akut utryckning.

Minns också hur jag ramlade ner i en grop av besvikelse när jag såg prislappen för ett paket jäst. 1, 50. En krona och femtio öre! I mitt huvud var det guld som låg hemma i kylskåpet. Något man kunde köpa en ny cykel för. Eller kanske en tidning med bilder på Carola.

 

Annonser

Smarta strumpor

Standard

Kolla! Mina första intelligenta par strumpor. De håller reda på höger och vänster åt mig. Vilka hjältar.

Sådana borde de ha på dagis/fritids. Jag vet inte hur många H och V som jag skrapat bort från handlovarna på inte-fullt-så-liten-längre. Tydligen har de en lek som går ut på att man ska trassla in sig. Och när man inte har något mer att slå knut på, ja då förlorar man.

Vuxna är tydligen inte så bra på den leken. Tror hon. När hon blir större ska jag berätta om den vuxna varianten.

På modet igen?

Standard

Det här plagget dök upp som gubben ur lådan igår. Eller rättare sagt uppstod från en flera decennier lång död. Det var min mor som agerade prins och väckte garnplagget till liv igen med en kyss(?). Kan bara förställa mig vilka törnroshäckar hon måste ha forcerat för att komma åt underverket.

Men jag är tveksam. Är verkligen malstinkande väpnarhuva high-fashion igen?

Och nästa fråga, är det ens tillåtet att bära detta plagg i vissa illa valda europeiska länder?

Nya gloögon sökes

Standard

Närsynta vänners klubb

Jag står inför ett gigantiskt problem. I dubbel bemärkelse. Jag måste lösa solglasögonsfrågan innan solen bränner hål på näthinnan och skickar migrän rätt in i huvudet. Eftersom det redan vilar ett par extra ögon mot näsroten så måste jag hitta en annan lösning än köpa ett par solglasögon på macken som kostar som en trisslott ungefär. Då gör det nämligen  inte så mycket när man glömmer dem under sätet/i polen/på krogen. Jag är schå schmart!

Optikern föreslår ett par slipade och färgade glas monterade i ett par helt vanliga bågar. Gärna stora. Så jag provar. Och ser inte ett dugg. För utan glasögon är jag i princip blind. Bäst att gå närmare spegeln. Och då ser jag inget annat än ett par gigantiska svarta gloögon. Plånboken börjar inte precis sprattla i handväskan.

Men jag har en plan. Jag ska börja med linser igen så fort jag lärt mig styra blinkreflexen och hittat tårkanalens avstängningsknapp. Väldigt snart alltså. Kanske imorgon nästa år någon gång.

Min nya frisyr

Standard

Jag tog min nya frisyr och drog till Sundvall. Där hittade jag en soffa som man nog skulle kunna tillbringa en hel arbetsvecka i. Eller ett par timmar hånglandes med välrakad man. Fast då kanske man bör se till att kollegorna lämnat fikarummet först.

Annat var det förr. Minns kollegan på ICA-butiken uppe i Umeå där jag jobbade, hon väntade minsann inte tills vi hade gått. Nej, ner i soffan bara med pojkvännen som hade cyklat över halva stan för att få luncha med henne. Det kunde hända att hon hade sen lunch, och då stod han bakom henne i kassan och glodde dumt tills hon var klar. Chefen fick säga till. Många gånger.

Jo, och så hittade jag en skön kontorsstol. Men den är lite låg. Och skrivbordet lite väl högt. Har händerna ovanför huvudet när jag skriver detta. Ser lite grann ut som en HD-åkare med de tatuerade, håriga armarna på det förlängda hemmagjorda styret. Så fåfäng skulle jag aldrig bli att jag kapade blodflödet bara för att passa in i gänget….säger jag och vinglar vidare på mina höga klackar och i byxor så tighta att jag måste sprätta loss dem från kroppen på kvällen.

Snaggade strutsägg

Standard

Man får passa sig vilken frisyr man sätter på huvudet. En barndomskompis gjorde det fatala misstaget att klippa sig för kort, så han fick namnet ”det snaggade strutsägget”. Och med tanke på hur roligt vi hade åt det så kan det vara så att han var mer kompis med oss, än vi med honom.

Nu har mitt hår barkat iväg så långt att jag börjar ge mig själv öknamn. Den blekta skurmoppen. Tjena mittbena. Tjackhoran Svetlana. Osv.

Det uppskattar jag inte alls. Så tji fick jag när jag bokade in mig själv på en helrenovering.

Men det är bara ett problem….jag vet inte hur jag vill se ut. Eller, jo, det vet jag ju. Men mitt hår är alldeles för kort för det. Jag är i det fruktade  mellanlandet. Tiden står stilla på denna kontinent, och kön till passkontrollen har inget slut. Här blir jag kvar i evigheters evighet. Tills döden skiljer oss åt.

Ni får ge mig konstgjord andning under tiden. Rösta på bästa tillfälliga lindring:

Frisyr 6

Frisyr 5

Frisyr 4

Frisyr 3

Frisyr 2

Frisyr 1

Nya skor på äldre person.

Standard

Living in a box?

Mina fötter fick vårkänslor igår och styrde tårna rätt in i en skoaffär. Övriga kroppen hade inget att sätta emot. Två par skor blev det. Det ena paret med öppna tår och skyhög klack (ålderskrisvarning). Det andra med sportig look och skateboard på köpet (ålderskrisvarning).

Kassörskan tyckte förövrigt att jag skulle behålla kartongerna så att jag kunde vinterförvara mina skor på ett smidigt sätt. Jaha, tänkte jag, är det så man gör? Har alltid misstänkt att metoden jag använt, att hälla skorna in i garderoben, inte var det bästa alternativet.