Ensam är stark

Standard

Ja, som ensam är jag faktiskt starkast. Springer bäst och lyfter mest. Men hur kul är det i längden? Och nån tjusning måste det vara med sällskap eftersom stora killarna alltid tar med sig sin bästis att hålla i handen.

Så ibland drar jag också ner någon till de stinkande källarlokalerna där jag tillbringar så mycket av min tid. Nästan som hemma. Stig på, stig på. Ja, ursäkta, det är inte så mysigt. Jag har inte satt upp sommargardinerna än. Och inte putsat silvret. Men ja, känn dig som hemma ändå.

Denna vända fick jag med mig en riktigt tjurskalle. Det är så roligt för en annan att se när huvudet har mer vilja än kroppen. Musklerna skakade men hon tvingade ändå upp armarna, gång på gång. Men jag skulle tro att armarna ger igen imorgon. Fullständigt obrukbara. Eat that head! Moahahahahaa.

Annonser

En (två)milstolpe!

Standard

Jippi. Hurra. Och fantastico. Nu har jag nått ett av mina stora mål. Springa två mil under två timmar.

Men det gick sjuuuukt mycket bättre än så. Jag sprang 20,3 km på 1:54 timmar. Det är så galet bra i mina mått mätt att jag borde få en medalj. Eller i alla fall nya löparskor.

Resten av kvällen ska jag ägna åt att krama om mina fantastiska ben som bär mig dit jag vill.

Illa, jag mår illa

Standard

Kan det ha varit räkan? Eller kokosmjölken? Nåt rävgift fick jag i mig i alla fall för kroppen reagerade med missmod. Och toaletten blev min bästa kompis. Skit också. Bokstavligen. 

Ut från det ena rummet  och in i nästa. Köket. Shit vad hungrig jag är. Inte bokstavligen. Försökte desperat äta ikapp mig, men magen fortsatte att protestera. Och jag fick glädjen att besöka min nyfunna vän igen.

Nästa steg i händelseförloppet blir såklart energibrist. Det märks för allt som sticker ut från kroppen, typ ben och armar, tappar gnistan. Ingen orkar göra nåt.

Förutom huvudet. Huvudet orkar allt. I kväll var det löpning på schemat. Singeljoggen. Denna gång fick jag sällskap av två godbitar i väldigt fin form. Jo, det fick jag se för de bytte om i målfållan. Den där FB-gruppen kan vara det bästa jag gjort någonsin.

Singeljoggaren kanske hellre joggar singel

Standard

Det är med kluvna känslor man ger sig iväg på rundorna. I teorin är det fantastiskt härligt att springa i en grupp. Och väldigt snyggt. Ser bilder i huvudet på hur vi galopperar fram över terrängen. Inte hade jag tänkt att det var precis det vi skulle göra.

Som ensam löpare kan man snyggt anpassa farten till mer lämplig takt om det börjar smaka kräk i halsen. Och faktum är att man inte ens märker tempoväxlingen för att det blir bara jämnjobbigt hela vägen.

Men i grupp blir det asjobbigt i stort sett hela tiden. När det börjar bli uppförsbacke på platt mark så drar de andra från i två snabba kliv. Då kan man inte göra annat än att svälja kräket och skynda sig ikapp. Skammen att halka efter kan jag inte leva med.

Så när jag säger att det är fantastiskt roligt och alldeles underbart att singeljogga så är det mest för att övertyga mig själv som jag säger det. Eller så tänker jag på målgången. Eller krogrundan längre fram i sommar.

Och innan ni frågar. Ja, jag vill pressa kroppen på det här sättet. Måste det om jag vill krossa fjolårstiden på milen. Och det är klart jag vill.

Vässade träningskläder

Standard

Sprang en mil igår i ett linne från Åhléns. Kände mig väldigt snygg i det skinande vita. Föreställde mig hur läcker solbränna jag skulle få på armarna och log lite extra mot solen.

Sen började jag grina illa. Någon hade fäst rakblad i sömmen under ena armen. Hur många steg tar man på en mil? 8000? Det blir många gånger tunnskinnet på undersidan av armen ska gnuggas mot det vassa. Det kom nästan blod.

Gick en mil idag i ett par trosor från H&M. Kände mig väldigt snygg i det skinande vita. Föreställde mig rumpans kurvn…äh, det gjorde jag väl kanske inte.

Men jag började grina illa efter halva sträckan. Någon hade fäst rakbladsvass spets i grenen. Jajjamen, en trosa i en spetsmodell.

Plåster var ett alternativ vid första skadan….men…

Tjena – mittbena!

Standard

Vi som luftar lungorna i vårsolen tycker jag har så pass mycket gemensamt att vi ska hälsa på varandra. Så när jag möter en annan joggare så viker jag ut handen i en lagom nonchalant hälsning. Inte för hejjig och inte för dryg. Men det är bara var femte svettpärla som hälsar tillbaka. De andra orkar antingen inte ens lyfta blicken, eller så tittar de på mig och konstaterar att vi inte alls är bekanta. Vad trodde jag liksom?

Men jag tänker inte ge upp. Så länge motorcykelförare känner varandra utan att känna varandra så tänker jag känna alla sportiga löpare längs vägarna. Så det så.

Förresten så har jag noterat att det mest förekommande skräpet i väggrenarna är förpackningar av märket Gainomax och McDonalds samt blandade ölsorter.

Träningsmåndag och helkroppsvibrator

Standard

Bzzzzt

Japp. Nu har jag testat en helkroppsvibrator. Ska göra underverk med de små muskelgrupperna sägs det. Men det kan jag inte uttala mig om än, för jag kände absolut ingenting. Jo, tänder som skakade och kindpåsar som vibrerade.

Försökte svara på coachens frågor när jag låg som en liten räka på plattan. Och vips såg jag inte bara ut som en räka, utan lät som en räka också.

Men. Detta var bara första gången. En teknikövning. Nästa gång ska jag skakas om lite kraftigare och i längre perioder. Vi får se då vad det ger.

Powerplate. 10 gånger för 500 spänn. Så lätt lurar man mig.

Så här motiverar jag den investeringen: Det går fort, lunchrastfort. På max 30 minuter har man skakat tillräckligt. Och med skakiga övningar så kommer man åt massor av % av kroppens muskler. Hur många kommer jag dessvärre inte ihåg. Och hon sa att det var utmärkt träning. Och…

Men orkar man inte lyssna på det där babblet så är den egentliga orsaken att jag har utvecklat ett svårt fall av träningsberoende. Vill träna hela tiden.

Så när jag var klar det den där apparaten så tog jag en löprunda. Den sanslöst vackra rundan som har lagt en mördarbacke halvägs in.

Nu är det bäst för er att ni uppskattar bilderna nedan, för min tidtagning kukade ur när jag plockade fram kameran. Siffrorna som jag fört in på funbeat.se är rena gissningar. 😦